Historik

Under enkla former och med ett begränsat antal kronohästar startade Carl Fredrik Fritsch, någon gång i slutet av 30-talet, den verksamhet som så småningom skulle utgöra stommen i Lunds Civila Ryttarförening. Några år senare tog LCRs grundare och första ridskolechef, Arne Forsberg, över verksamheten och hyrde in den i stall och vagnslider tillhörande Tuna slott i nuvarande Tunaparken.

LCRhistorikUnder enkla former och med ett begränsat antal kronohästar startade Carl Fredrik Fritsch, någon gång i slutet av 30-talet, den verksamhet som så småningom skulle utgöra stommen i Lunds Civila Ryttarförening. Några år senare tog LCRs grundare och första ridskolechef, Arne Forsberg, över verksamheten och hyrde in den i stall och vagnslider tillhörande Tuna slott i nuvarande Tuna Park.

Den 29:e september 1946 var det så dags för bildandet av Lunds Ryttarförbund, nuvarande LCR. Vid ett möte på Akademiska Föreningen gavs startskottet för föreningsverksamheten. Till ordförande utsågs Erik Dunér som kom att bära denna förtroendepost i 26 år, fram till 1970.

1947 skapades föreningens första symbol och namnet ändrades till Lunds Civila Ryttarförening. Året utmärktes också av att man i december kunde hålla den första inomhuslektionen. Man hade då fått möjlighet att hela året hyra in sig i en loge på området, undantaget två månader, då där odlades rosenkål. LCRs medlemmarna bestod vid den tidpunkten av vuxna män och ett tiotal pojkar i 9 – 15 års åldern. Man red blott och enbart på hästar.

1950 kom en sjuårig Bertil Frost till LCR. Åtta år senare fick han sin första häst. Bertil skulle efterhand bli en betydande gestalt på LCR.

Under 50-talet arbetade Dunér för att få till stånd en anläggning som var specialiserad för ridskoleverksamheten. I januari 1958 påbörjades schaktningen vid Getingevägen och den 10:e mars 1959 invigdes ridanläggningen. Då hade föreningen själv byggt manege med två läktare, stall och en hölada.

Under 60-talet ökade antalet ryttare i landet starkt. Skånes ponnydistrikt bildades och de första ponnytävlingarna avhölls. Detta stimulerade intresset för ponnyer. Föräldrarna fann också att ponnyer erbjöd billigare lektioner, och att fallhöjden var något mindre. Tillströmningen av framförallt flickor kom också LCR till godo, som utökade ponnyverksamheten från 3 till 12 ponnyer. Under en tid förfogade verksamheten över nästan 50 hästar och vid utgången av 1969 var medlemsantalet närmare 800.

I slutet av 60-talet var även en av LCRs traditioner väl grundlagd; fredagshoppningen. Redan 1961 genomförde Bertil Frost sin första fredagslektion i hoppning, vilket sedermera har blivit ett stående inslag i LCRs lektionsverksamhet.

Under 70-talet försämrades föreningens ekonomi och i slutet av årtiondet hotades verksamhetens fortbestånd. Genom en överenskommelse med kommunen löstes dock den finansiella knipan. 70-talet var också tiden då LCRs handikappridning startade och 1978 var året då Bertil Frost påbörjade sin bana som ridskolechef.

Under 80-talet genomfördes en allmän upprustning av anläggningen. Ridhus, stallar, personalutrymmen och lektionsutrymmen fräschades upp och byggdes om. Under tio år, med början 1983, bedrevs även en något särpräglad intäktsverksamhet. Bakterologiska institutionen vid Lunds universitet hade behov av blod för sina experiment. Med hjälp av en veterinär lät LCR tappa sina hästar på blod och levererade sedan blod till institutionen. Intäkten var inte försumbar då den utgjorde 3-5 procent av samtliga intäkter.

Om 80-talet var en ordnad och lugn period i LCRs historia, blev 90-talet ett decennium av stor förändring. Det började med en svår förskingring samtidigt som den största utbyggnaden i föreningens historia genomfördes. Utbyggnaden innebar att den gamla halmladan (’Skammen’) revs och ersattes av en ny. Manegen byggdes ut till 75 x 25 meter och ett nytt sekretariat och domartorn uppfördes, liksom ett nytt stall med 22 boxar. En ny gödselplatta göts, en ny uteridbana anlades och framför ridhuset gjordes en ny parkering. Slutligen hårdgjordes ytorna mellan anläggningens olika delar och förberedande markarbete för kommande ridhus gjordes. Projektledare för byggnationen var, sedermera ordföranden, Lars-Göran Mattisson.

1995 tillsattes en ny ridhuschef, Anders Olsson. Detta varade i två år, varpå styrelsen 1997 anställde Jonas Engman till denna befattning. Samma år övergick ordförandeskapet till Susanne Lundmark. Året därpå var det dags för nästa tillbyggnad; en ny manege och ett nytt stall. 90-talet var också tiden då LCR startade fritidsverksamhet för barn mellan 9-12 år, och då föreningen, som landets första ridskola, blev miljödiplomerad.

Så kom då 2000-talet med nya förändringar och tillbyggnader. 2001 adderades fem nya ponnyspiltor till det gamla stallet och 2003 var det dags för ombyggnad av hela ridskolestallet. Ombyggnaden var en följd av att den äldsta stallbyggnaden inte klarade jordbruksverkets nya regler avseende mått på boxar och spiltor. Sommaren 2003 inleddes således arbetet med ridskolestallet och lagom till jul 2003 kunde hästarna äntligen flytta tillbaka efter en tids provisorisk uppstallning i lilla ridhuset.

Och därmed hade anläggningen antagit sitt nuvarande utseende.

Under 2006 firade föreningen sitt 60-årsjubileum genom en jubileumstävling och en fantastisk jubileumsfest med 240 sittande gäster. Festen markerade den nystart som LCR genomgått och den sammanhållning som finns bland föreningens medlemmar.

2008 hade föreningen över 600 medlemmar. Föreningen utökades med en tävlingssektion och Lundahoppet, vår nationella hopptävling i juli, blev en succéfylld tradition. Skånes ridsportgala gick av stapeln för första gången på Scandic Star i Lund lördagen den 22 mars och då utsågs LCR till årets arrangör i hoppning 2008! Vi fick en jättefin rosett och ett diplom. Alla som har varit delaktiga i arbetet med hopptävlingarna under 2008 får ta del av äran.