Reportage 6 november, 2018

Seniorhopparna summerar säsongen

Under 2018 har LCR haft lag i seniorcuperna i både hoppning och dressyr. Hoppningen har nu ridit sina tre omgångar och lagledare Ebba Löwenhielm Petree kan för andra året i rad konstatera att LCR missat finalen med en ynka poäng. Besvikelsen finns så klart när det är så nära men hon är ändå stolt när hon summerar säsongen:

Förra året var vi stjärnögda nybörjare. Sara Larsheden, Petronella Gottholdsson, Åsa Lindvall, Anna Smedberg Bondesson, Micke Ahlberg och jag. Alla hade fyllt 40, älskade att hoppträna för Bertil Frost och hade vars en finfin hopphäst.

Ett år senare hade mycket hänt. Vi sörjde hästarna Sackarina och Neve, gladdes åt Indianas spirande fölmage. Som tur var finns fler pigga 40+ ryttare, och Ulrika Schön, Helene Mendert och Johan Grennert anslöt sig till vår ystra trupp.

Seniorcupen är tre kval och en final.

Tre felfria rundor leder till omhoppning, och poäng läggs ihop inför final.

Deltävling 1 Malmö Ridklubb:

Meningen var att Ulrika skulle ställa upp med hästen Lill-Babs, men i sista stund insåg vi att stoet var för ungt för att delta.

Mumrik tuggade gräs i allsköns ro på betet, och jag hade tänkt vara med först deltävling 2. Som tur var kunde han, i chock, bo över natten på MR och fick iallafall några timmar att öva på att uppföra sig som en tävlingshäst igen.

I lördagsskymningen, med Emporia som ståtlig fond, galopperade Johan och Ebba mellan hindren, utan hästar men avrapporterade visuellt till våra lagkamrater Sara och Petronella.

Tävlingsdagen strålande. Ensam i ridhuset dunkel, tampades Ebba med Mumriks inneboende handbroms. Väl igång fick laget två felfria rundor, en bom ner och en avsittning. Ovanligt snygg var den, mitt i en oxer, inga bommar ner. Vi var nöjda, detta var ju bara början på vår revansch och spikraka väg mot final.

Deltävling 2 Stävie Ryttarförening:

Vi lyckades bara få ihop tre ekipage, vilda Wilda hade gjort rätt för sitt namn och skickat sin matte till månen med kraschlandning.

Det var ännu en gyllene morgon, handbromsen hade släppt och vi fick två snabba nollor samt en 4 felare (även där gick det snabbt, så snabbt att ekipaget var tvungna lägga en extra volt.) Vi gick då inte till omhoppning, men hamnade skapligt på poäng, tack vare snabba nollor.

Deltävling 3 Lillhagens Ryttarförening

Nu hade vi än en gång fått problem. En sent skadad häst och som tur är, ett dynamiskt ryttarbyte, gjorde laguppställningen återigen till tre tappra. Alla nollade, snabbt och enkelt. Vår första omhoppning denna omgång var ett faktum.

Snabbt gick det på omhoppningen, men vissa hinder lockade mer än andra, och togs mer än en gång.

Några andlösa dagar hoppades vi på ett poängmirakel, vi var ju så värda en final. Men, nej, som året innan hamnade vi precis utanför finalplats.

Som tur är kan seniorer i cupen bli precis hur gamla som helst, precis som deras tränare. Någon övre åldersgräns lär inte finnas, så vi biter ihop och kommer tillbaka nästa säsong.

Man kan inte ha för många hästar eller ryttare i ett lag, starkast är man alltid med fyra deltagare i varje omgång. Behållningen av att vara en del i laget, i med och motgång, den lyckan är helt utan jämförelse, den största.

Tack mina underbara lagmedlemmar (två och fyrbenta) vår Bertil och alla barn, vänner, motvilliga makar och glada groomar.

Vi gjorde det tillsammans.

Ebba, lagledare

utan vare sig handbroms eller glasögon.