MedlemsframgångarReportage 3 oktober, 2017

Seniorcupen omgång 2, Ystad Ridklubb

Så var det då dags för omgång 2 och den här gången hade även inhopparen Åsa Lindvall på Indis (som ersatte Mikael Ahlberg på Never, som tyvärr fortfarande är halt) förhinder, så därför blev jag och Sackarina tillfrågade. Men Åsa var en hjälte denna gång också, för tack vare att hon var så fantastiskt snäll att låna ut både bil och släp, kunde vi tacka ja.

Frostfire, namnet och hyllningen till vår one and only Bertil, visade sig ha rent bokstavliga kvaliteter. För när Bertil var klar med att stötta akademins ypperliga insatser (Alice på Mary och Mila på Poppis) vid Ringsjön, åkte han iskallt och med raketeld-fart ända ner till Ystad för att åtminstone hinna se Sara Larshedens och Wallis tjusiga omhoppning.

Helgens lag: Ebba Löwenhielm Peetre på Mumrik, Anna Smedberg Bondesson på Sackarina, Sara Larsheden på Wallis och Petronella Gottholdsson Lawin på Maritza

Petronella Gottholdsson Lawin och Maritza hade då fått ett enda litet retligt nedslag och i övrigt hade vi alla nollat, vilket gjorde att vi hamnade på en femteplats efter den här omgången.

Petronella, Sara och Ebba Löwenhielm Peetre på Mumrik var alla väldigt nöjda med sina strålande rundor och kände att de nu är riktigt varma i kläderna inför tävlingens fortsättning. Nästa omgång är på Sydslätten den 21 oktober. Då håller vi tummarna!

Tidsplanering är inte så lätt när man inte är så tävlingsvan, insåg jag. Jag skulle starta som nummer åtta och ändå hade jag inte suttit upp när tävlingen började. När de ropade in mig på banan hade jag precis kommit in på framhoppningsbanan. Men generöst nog fick jag hoppa fram, medan hon som startade före mig var ensam inne på banan. När Sackarina då vägrade på det första räcket trodde jag att jag skulle kräkas. Men istället tog jag både det och oxern och var ordentligt andfådd när jag fick min startsignal. ”Mer galuupp” hörde jag Bertils röst ringa i huvudet, trots att han inte var där. Vi kom igång först mot slutet av banan. Då var vi äntligen uppvärmda.

Utomhus väntade världens vackraste höstväder på ett gräsfält där det kändes som om Sackarina kände igen sig, eftersom hon som sexåring var ridskolehäst i Ystad innan hon kom till LCR som sjuåring 2004. När vi hade hämtat andan travade vi av i en känsla av fullständig harmoni.

Vid pennan: 

Anna Smedberg Bondesson