ReportageRidskolan 18 maj, 2018

I huvudet på en ridlärare – del 2: Anna Söderman

I del 2 av serien om våra nya ridlärare får ni träffa finska Anna Söderman som synts på anläggningen lite till och från i ett par år, men som nu är anställd som ridlärare.

Första gången Anna kom till LCR var 2016. Hon gick då andra året på Hippologen (3-årig universitetsutbildning med hästinriktning) och skulle göra praktik på LCR. Året därpå kom hon tillbaka för ytterligare en praktikperiod. I samband med praktiken började Anna jobba extra på LCR, först i stallet och sen som vikarierande ridlärare. Så när LCR förra hösten skulle söka en ersättare för Elin Fransson, så var det inte så konstigt att Markku hörde av sig till Anna som då hunnit ta examen från Hippologen och börjat jobba på ridskola i Eslöv.

Anna med sin nuvarande häst Cheer me up. Foto: Privat

Anna är utbildad ridlärare motsvarande level 2, men hon har dessvärre inte haft möjlighet att avlägga sitt yrkesprov för att få diplomeringen. Anledningen är den skada som hon ådrog sig i september förra året, då hon blev avkastad av en häst och landade så olyckligt att det bakre korsbandet i ena knäet gick av. Skadan håller hon fortfarande på att rehabilitera, men nu är hon i alla fall igång och rider lite mer igen och kan arbeta nästan som vanligt.

Anna tycker att ridskolor generellt är en bra plats att lära sig rida på. De ger en bra grund för de flesta. Själv började hon rida på ridskola hemma i Finland när hon var i 10-års åldern. Hon fick många vänner där och i yngre tonåren spenderade hon all ledig tid i stallet, vilket också ledde till att hon blev involverad i stallarbetet och fick göra en del annat extra utöver att rida på ridlektionerna.

När Anna var 16 år fick hon sin första foderhäst och när hon var 18 år sin första egna häst Ricardo III. Det var en liten (152 cm) häst som hon tävlade en del hoppning med på lägre nivå. Efter ett par år sålde hon hästen och planerade att köpa en häst med större kapacitet, men hon kom hem med en treåring som bara var insutten, vilket egentligen inte vara så konstigt för hon säger att hon brinner för att rida till outbildade hästar. Hästen som hon köpte, heter Cheer Me Up, är nu 9 år och fortfarande i Annas ägo. Han fick följa med till Sverige när Anna flyttade hit 2014 för att börja på Hippologen i Flyinge.

Anna med sin första egna häst Ricardo III. Foto: Privat

Under vår-terminen har Anna lektioner fem dagar i veckan. Det är mest ponnylektioner, men på torsdagarna även stor häst-lektioner. När hon lägger upp ponnylektionerna har säkerheten allra högsta prioritet. ”Jag tänker mig för 10 gånger innan jag bestämmer mig för vad vi ska göra” säger hon. Det är naturligtvis också stort fokus på grunderna i ridningen. Men hon försöker ändå göra lektionerna roliga och engagerande, och när hon ger feedback till barnen i slutet av lektionerna så strävar hon alltid efter att hitta något som är positivt för var och en, även när det inte gått så bra. Barnen ska lämna lektionen med en positiv känsla. Det ska även ponnyerna göra. Anna är noga med att ge sina ”arbetskollegor” en klapp till tack när hon går runt i slutet av lektionerna.

På ponnylektionerna är Anna mest en instruktör. Hon talar om vad som ska göras och alla måste göra övningarna på samma sätt. Men förstår man inte får man givetvis fråga. Man behöver aldrig känna sig dum för att man frågar, det visar bara på intresse tycker Anna. På vuxen-lektioner försöker Anna vara mer av en coach och skapa dialog med ryttarna. Alla behöver inte göra exakt likadant utan hon kan ge lite mer frihet. Ofta låter hon framridningen vara självständig. Vuxna kan man i vissa fall låta ta egna beslut tycker hon. Man kan t ex fråga om de vill hoppa högre. Den frågan kan man inte ställa till barn för de kan inte bedöma sin egen förmåga. Anna vill också gärna fungera som en inspiratör. På teorilektionerna gillar hon att ha clinics för att visa hur man kan tänka och göra. Ridning är svårt, men man behöver för den skull inte krångla till det.

Anna trivs med jobbet som ridlärare, men i framtiden skulle hon vilja ha ett hästjobb med mer administrativ inriktning, vilket var hennes fokus på Hippolog-utbildningen. Stallchef eller verksamhetschef är drömjobb, men sådana jobb är inte så lätta att få när man är nyutexaminerad hippolog, så ridlärarjobbet passar bra nu och ger förhoppningsvis en stabil grund och nyttiga erfarenheter för framtida drömjobb.

 

Vid pennan: Cecilia Perklev