Föreningsinfo 4 december, 2018

Bertils bravader – en julkalender från LCR

Som ni redan har hört kommer vår Bertil Frost att gå i pension från LCR under december. Vår medlem och Bertils elev Ebba Löwenhielm Peetre har med hjälp av personer i Bertils närhet samlat ihop en rad anekdoter. Några är ganska nya, andra har polerats (och förbättrats?) av tidens tand. Som ni läsare kommer att kunna notera har hästhållningen utvecklats under åren, några av historierna är jämngamla med den svartvita tjock-TV:n som bara hade en kanal.

 

Ebba hälsar att innehållet kommer att vara högt och lågt, stort och smått, vitt och brett. Precis som en hoppbana kan vara. Eller ett mycket händelserikt liv.

Med början idag får ni en bravad om dagen – precis som en julkalender.

 

Tack Ebba och tack Bertil för alla minnen!
Styrelsen LCR gm Marie, vice ordf.

Onsdag 12 december

Bertils mat

En riktig mästerkock är han Bertil. Varje dag tillagar han kalasmat i köket på LCR. Janne, som också jobbar i stallet, är hans ärade lunchgäst.

– Vad blev det för mat, Janne?

– Fan vet, men gott var det! Jag blev mätt idag igen.

Tisdag 11 december

Bertils morgnar

-God morgon? God middag!

Bertil går upp kl 4 varje morgon. Hans trognaste elever Ulrika och Robban, de kommer och rider klockan halv sju, varje vardag. De kör 45 minuter, vänster varv, bra så.

Dom är ena riktiga sjusovare, men väl värda att vänta på.

Måndag 10 december

Bertils bruna fett

-Jo, förstår du, brunt fett är det man får genom att utsätta sig för kyla länge. Det bruna fettet skyddar dig mot kyla och du måste bygga upp det. ”Så! Ta av jackan nu, vad är det för jäkla trams att frysa!”

Galooop!

Fredag 7 december

Nu drar det ihop sig till helg och vi bidrar med tre anekdoter på rad, så ni inte är utan läsning under helgen

Bertils mode

Han är en ”sommarpepparkaka”, Bertil.

Så tidigt han kan på våren klipps vinterns jeans av och de berömda Frostska ”hotpantsen” ser dagens ljus. Ja, och inte minst de härligtvinterbleka spirorna! I bästa fall håller hans heta jeansshorts till Breeders på hösten och ett nytt par vinterjeans införskaffas.

 

Bertil junior

När Bertil var en liten pojk började han rida på LCR i Tunaparken.

Under den varmare delen av året kunde man rida i ridhus, på vintern förvarades dessvärre brysselkål där. Då förvisades man till den svinkalla ”volten” utomhus. Man hade knappast några ridkläder: Vanliga byxor och trätofflor sommartid, alla kläder vintertid.

Hjälm hade man givetvis inte heller, fast på tävling fanns en svart keps i svart sammet, med papp inuti.

Eftersom det just fanns bara en, fick den gå laget runt.

 

Bertil slalomfantomen

Två gånger om året: Vecka 8 och en vecka i mars har Bertil åkt till Alperna för att åka utför, alltsedan Armstrong tog sina första steg på månen.

Bertil är en mycket skicklig åkare och tar alltid mycket god hand om sitt skidsällskap. Bertils gode vän Magnus berättar att det ibland blev så att han och Bertil delad rum, och inte bara rum utan även säng, och inte nog med det, även delat täcke.

-Sängen var i två delar, med en grop i mitten. Så Bertil och jag, vi rullade hela tiden ihop på mitten!

(Då kan det ju vara en fördel att bara ha ett täcke, red anm!)

Torsdag 6 december

Bertils beröm

”Han säger ju ingenting”, har man hört sägas, men visst gör han, det gäller att lyssna noga och vara känslig för nyanser

Braou, betyder ok. Ok betyder: Sluta fråga, nu går vi vidare!

Braou, braou, betyder: Nu börjar du äntligen fatta hur man rider. Och att verkligen rida, det är få förunnat.

Ibland, en gång per termin, eller så. Då kommer: Braou, braou, braou. Då är han nöjd gubben, för det betyder faktiskt: Bra!

Onsdag 5 december

Bertils juldagsmorgon

När Bertil var en liten parvel, och LCR fortfarande låg i Tunaparken. Hade föreningen en kär jultradition.

Varje juldagsmorgon steg man upp redan innan man lagt sig, tog på alla kläder man ägde, raggsockor och pjäxor, och sadlade hästarna. Så red man i den mörka kalla juldagsmorgonen mot Hardeberga kyrka. Julottan började kl 6.

Vägen dit, lång och brant, högt stod kyrkan och lyste upp natten. Hästarna frustande och ryttarna med facklor i händerna.

Väl framme inkvarterades hästarna i kyrkstallarna och efter gudstjänsten bjöd prästen på kaffe.

Och så red man hem igen.

Tisdag 4 december

Bertil på K4

I Norrland där Bertil gjorde lumpen, i kavalleriet, där var det minsann så kallt, att betten fastnade i munnen på hästarna, svett frös till is på en gång och schabraken blev så styva att de gick att ställa ifrån sig.

Om man hade den dåliga smaken att ha halm kvar i hästens svans fick man strafftjänstgöring i dagar. Givetvis utomhus i minst minus 30 grader.

Ryttmästare Frost fick göra skäl för sitt namn!